En central mening är följande: Att kommunicera handlar om att bygga broar från textförfattarens hjärna till läsarens.
Man måste helt enkelt ha hjärnkoll när man läser och skriver.
Under årens lopp har jag läst mycket litteratur om hur detta mysterium fungerar och när jag tyckt mig ha kollen, så visar sig svaret ändå vara en förenkling. Vi har helt enkelt svårt att förklara det för att det är så komplext. Till slut upprepar den ena boken oftast vad den andra sagt. Eller så behandlar det någon mindre del av ämnet. Men det finns undantag. En tidig sådan, som satt avtryck är Språk och påverkan – om argumentationens semantik av Jan Andersson och Mats Furuberg, en bok som kommit i många nya utgåvor.
En annan bok är Jana Holsanovas Myter och sanningar om läsning – om samspelet mellan språk, bild i olika medier. Jana Holsanova är kognitionsforskare och kan med hjälp av senare tids forskning och ögonrörelsekamera visa hur vi egentligen läser olika typer av texter.
Slutligen är det Tomas Dalströms Bäst i text Skrivboken/Läseboken som sätter avtryck. Det fascinerande med den är att han själv är skribent, att han arbetar med språket och har stor kunskap om hur hjärnan fungerar. Han kopplar alltså hantverket till våra kognitiva förmågor på ett mycket kreativt sätt, så att man får nya infallsvinklar på hur det komplexa läsandet går till.
Tomas Dalström har också kunskap om olika lässvårigheter som han allt som oftast flikar in i resonemanget. Därmed förklarar han skillnaderna i våra förmågor på ett klargörande sätt utifrån språket som ett verktyg vi använder för att göra oss förstådda.
Torbjörn Lundgren
Språk och påverkan – om argumentationens semantik (Thales 1996)
Bäst i text Skrivboken/Läseboken (Meating International Publishing 2013)
Myter och sanningar om läsning – om samspelet mellan språk, bild i olika medier. (Norstedts Språkrpådet 2010)