Kategori: Okategoriserade

Först har vi uppdelningen mellan kortta och långa minnen.

Med en viss förenkling kan man säga att korttidsminnet och arbetsminne varar i några sekunder, upp till någon minut. Man läser ett telefonnummer, går över golvet och minnas det så att man kan slå numret när man kommer till telefonen. Ja, kanske man kan minnas det även om man blir tilltalad av någon. Men sen är det borta.

Korttidsminnet är viktigt för det vi håller på med för ögonblicket. Därmed är det centralt vid undervisning, men också vid läsning. Texter fungerar ofta så, att tankegången binds samman när man läst en sida eller två. Om man då läser långsamt kan det hända, att det författaren återknyter till, inte längre finns kvar i läsarens arbetsminne. Det kan å andra sidan kompenseras med ljudstöd. Att texten helt enkelt läses upp i den takt det är tänkt.

Men korttidsminnet och arbetsminnet lever inte ett liv för sig. Det är beroende av långtidsminnet – eller snarare av långtidsminnena. Om det inte varit så, hade vi ständigt varit tvungna att lära in allt på nytt, eftersom korttidsminnet töms så snabbt.

Det vi har i arbetsminnet, måste alltså ”läggas över” i långtidsminnet. Långtidsminnet kan i sin tur delas in i fyra olika delar, som utnyttjar olika delar av hjärnan.

• Det semantiska minnet omfattar de grundläggande kunskaper vi har om världen. Sådant vi lär oss om Sveriges älvar, eller Europas huvudstäder. Den typen av minnen som efterfrågas i Postkodsmiljonären och andra frågesporter.
• Procedurminnet är det vi lär oss praktiskt. Hur man knyter skor, gör en serve i Tennis. Hur man cyklar eller kör bil. Det är minnen som sitter så självklart att vi oftast inte tänker på det som minnen.
• Det episodiska minnet är damen som tittar i fotoalbumet och minns vad hon varit med om. Det är det som hänt. Vår erfarenhet.
• Det prospektiva minnet, eller minnet av framtiden. Med det planerar vi vad som ska hända. Vi minns att vi ska gå till tandläkaren på tisdag. Vi planerar också hur det ska gå på tisdagens prov.

Dessa minnen fungerar inte likadant och hjärnan aktiveras olika, beroende på vilket minne som arbetar mest.

Men hjärnan är ett helt. Vi kan själva inte koppla på och stänga av de olika minnena. Det sker automatiskt, men vi kan bli bättre på att utnyttja individens styrkor och undvika hennes svagheter.

Slutligen är det skillnad på att lära in och att plocka fram information vi minns. Det är alltså fullt möjligt att kunna en sak, men ha svårt att få fram det man faktiskt kan.

Allt detta är väsentligt när man förmedlar information och framställer medier. Begripligheten uppstår när vi i rätt blandning kopplar samman uttryckssätt, med de olika minnesförmågorna.

Erika Dahlin är kognitionsvetare och arbetar på Hjälpmedelsinstitutet. I filmen berättar hon om våra minnen och här kommer vi att publicera olika infallsvinklar på hur minnet fungerar.

 

Om man vet vad en person har svårt med kan man lägga upp en kommunikation så att med hjälp av bilder och andra stödjande funktioner. Inte minst rör det sig om att bryta ner moment, som att baka, i sina beståndsdelar och ta de steg för steg så som IKEA gör i sina instruktioner.