Att hantera skrift och siffror i arbetslivet

Alla har vi nog en bild av vad vi gör när vi läser, skriver och räknar. Men stämmer den? En professor fick i uppgift att skriva en kort text. Efteråt sa han att han hade skrivit den rakt upp och ner, utan att ändra något. Men programmet, som registrerat vad han gjort, visade att han hade suddat och ändrat nästan lika mycket som han hade skrivit.

Många som har ”praktiska yrken” lever i uppfattningen att de inte läser och skriver i sin yrkesroll, men vi läser, skriver och räknar betydligt mer idag än för bara tjugo år sedan. Professor Anna-Malin Karlsson har sett på skrift- och sifferanvändning ur ett etnografiskt perspektiv. Hon konstaterar: När lastbilschauffören Erik börjar sin arbetsdag går han först och hämtar en bunt texter på lagerkontoret. Lassinformationen, måste han läsa noggrant för att kunna packa lastbilen på rätt sätt. Varje leverans under dagen dokumenteras och intygas sedan av både Erik och kunden genom att speciella texter ögnas igenom, kompletteras och signeras. När körningen är klar lämnar Erik in dessa texter till lagerkontoret som ett bevis på att han gjort det han ska under dagen. Han fyller dessutom i en blankett med uppgifter om antal stopp, längd på raster, starttid och ankomsttider. Eriks yrke betraktas inte som ett läs- och skrivyrke. Han är chaufför och kör lastbil. Passagerarsätet fungerar som både skrivbord och hurts. Som chaufför, byggnadssnickare, butiksbiträde eller undersköterska, läser man inte på traditionellt sätt. Man läser lite, pratar lite, skriver några ord, gör några matematiska beräkningar, kontrollerar något, går iväg en stund, kastar ett öga på en annan text eller tabell, frågar någon om något, går sedan tillbaks och kompletterar det man skrev tidigare. Eller kanske vanligare: Något som någon annan påbörjat.

Insikten om hur läsning, skrivning och sifferhantering faktiskt fungerar i yrkeslivet, väcker hos mig en del tankar om hur vi som ofta gömt oss i de ”praktiska yrkena” kan hantera de nya förutsättningarna. Det handlar ju om självbild, men också om makt! Skrift och sifferhantering i arbetslivet kan, som vi såg i Eriks fall, delvis användas för att kontrollera den anställde. Det kan också skapa möjligheter för den som har specifika behov. Genom större kunskaper om hur arbetslivet fungerar i detta avseende får vi bättre förutsättningar att välja rätt yrke, eller att klara de yrken vi redan har. Det är också en kunskap som yrkesvägledare, fackliga företrädare, arbetsgivare och föräldrar behöver för att kunna skapa rätt förutsättningar och förväntningar hos den som har läs-, skriv och sifferskrivsvårigheter.

Dyslexiförbundet FMLS ligger nu i startgroparna för ett treårigt arbete, som ska tydliggöra hur arbetslivet ser ut i detta avseende. Det kommer att ske i nära samverkan med fackförbund, arbetsgivare och forskare. Själv tror jag att nyckeln till framgång, är den enskilde individens bild av verkligheten. Är den sann, då kan jag själv finna lösningar som passar just mig. Med felaktig bild är jag lost! Och vi är för många som tidigt avstått från våra drömyrken, i tron att vi inte ska klara det, men som senare tagit ny sats. Med bättre insikter och vägledning kan vi gå en rakare väg utan att känna den malande besvikelsen.

Text: Torbjörn Lundgren
Krönika i tidningen Läs&Skriv.

 

Orden på jobbet – Ett arbetsliv för alla!

År 2016 beviljades Dyslexiförbundet medel från Arvsfonden för att arbeta med skrift och numerisk information i arbetslivet.

– Äntligen kan vi börja arbeta med dessa frågor på allvar. Vi är väl förberedda, sa förbundets dåvarande ordförande Bengt-Erik Johansson. I drygt ett år har vi satt oss in i frågan, skissat på projektet och knutit kontakt med centrala samarbetsparters.

Det övergripande syftet var att utveckla kunskapen om vilka krav på läsning, skrivning och sifferhantering som krävs i olika yrken. Projektet skulle också visa hur man som anställd kan tackla utmaningarna.

I samverkan med IF Metall, Svenska Transportarbetareförbundet, Kommunalarbetareförbundet och olika företag skulle förbundet undersöka och öka förståelsen för

    • Vilka krav på läsning skrivning och räkning olika yrken ställer rent konkret.
    • Hur personer med specifika nedsättningar kan tackla de olika kraven.
    • Vilka strategier personer har använt för att lyckas med det.
    • Vilka eventuella hjälpmedel de har använt för att lyckas.
    • Vilken betydelse arbetskamraternas och chefernas inställning har.

Dyslexiförbundet skulle bygga ett nätverk bestående av

    • Forskare med kompetens kring läsande i arbetslivet, samt verksamma i olika branscher, som konkret kan beskriva ett visst yrkes läs- skriv- och räknekrav.
    • Medlemmar i Dyslexiförbundet FMLS och facken som utifrån sina egna erfarenheter vill konfronteras med konkreta situationer i arbetslivet och diskutera kreativa lösningar.
    • Företagare som vill utveckla sina företag för anställda med läs- skriv- och räknesvårigheter.
    • Företrädare för Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
    • Praktiska yrkesutbildningar, där ungdomar har svårt att hantera läs- skriv- och räknesituationer på traditionellt sätt.
    • Myndigheter som har goda kanaler till praktiska gymnasieutbildningar och andra verksamheter som påverkar ungdomars övergång mellan skola och arbetsliv.

Tre väsentliga delar var kartläggning, filmer och handlingsplan

    • Projektet skulle tillsammans med företaget Funka Nu AB, ta fram en modell för, hur man kan kartlägga och beskriva kraven på text- och sifferhantering i specifika yrken/arbetssituationer.
    • Företaget MediaCuben skulle visualisera resultatet i kortare filmer (ca 10-15 min), som var och en beskriver ett yrke – vilka läs- skriv- och räknekrav som ställs och hur en person med svårigheter kan tackla det.
    • Resultatet skulle ligga ligga som grund för en handlingsplan kring arbetslivsfrågorna. Den skulle i sin tur att ge Dyslexiförbundet en intressepolitisk inriktning som man, i nära samarbete med alla som involverats i nätverket, skulle förverkliga.

– Det är en utmaning för oss att utveckla kunskapen om hur våra målgrupper hanterar skrift och siffror i arbetslivet. sa Bengt-Erik Johansson.

Ett arbetsliv för alla! – Material från slutkonferensen 2019

I det bifogade materialet hittar du resultat och presentationer från Orden på jobbets konferens den 10:e april.

Presentationerna är från följande:

    • Arbetsförmedlingen
    • IF Metall
    • Begripsam
    • IRIS

Vi tackar alla som medverkade och hoppas att ni fann dagen lika givande som vi gjorde!

Projektledningen vill rikta ett stort tack till alla ni som gjort en insats i projektet och att vi tillsammans har ökat kunskapen om våra frågor i samhället.

Stöd från arbetsförmedlingen

Undersökning om dyslexi i arbetslivet

Funkar det på jobbet – IRIS presentation

Ett IF Metall för alla

Skriften Text och siffror i arbetslivet – Analys

Testinlägg, kan raderas!

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit. Quisque efficitur mattis nibh vel tristique. Praesent non aliquam enim. Pellentesque habitant morbi tristique senectus et netus et malesuada fames ac turpis egestas. Quisque consectetur fermentum elit, efficitur imperdiet magna varius in. Sed gravida lacus sit amet vehicula eleifend. Donec blandit, risus vitae lobortis rhoncus, sem risus vehicula turpis, at viverra eros quam ornare arcu. Mauris condimentum nulla sit amet ex dignissim tempor. Suspendisse in dolor nec velit ultrices tempor. Ut maximus quis nulla eu commodo. Etiam pulvinar dolor quis nisl interdum laoreet. Aliquam at sodales risus. Nullam nec purus nunc. Nulla scelerisque, eros nec pellentesque euismod, felis velit efficitur lacus, vitae euismod ex lorem vel massa. Ut at tincidunt felis.

”Det har tagit bort många trösklar”

Projektet Begripsam hjälpte företaget Intaktus.

I två omgångar testade vi med olika typer av tester LiveShop. Här har vi ställt några frågor till David Leander som var projektledare för tjänsten.

Hur var din upplevelse av Begripsamgruppen?

David: Bemötandet från gruppen var alldeles fantastiskt. Testgruppen utvecklades avsevärt mellan de två testomgångarna och kan nu snarare klassas som professionella testare. Om man ser till helheten så har det varit över förväntan, jätteprofessionellt både från deltagare och från arrangörer.

Har era tester med Begripsam förändrat hur ni arbetar?

David: Gud, ja! Om vi tänker på vad vi skulle utveckla, det visuella, och viss funktionalitet så hade det inte sett ut som det gör nu om det inte varit för testarna.

Sedan har vi också tagit bort en del där användaren skulle trycka på en massa knappar. Det gjorde vi efter feedback som vi fick från gruppen, när vi ändå skulle byta teknisk plattform. Det har tagit bort många trösklar.

Vad är mervärdet av att ha en grupp testare som har kognitiva svårigheter?

David: Vårt mål med hela detta projekt har varit att göra vår produkt tillgänglig för 95 procent av den svenska befolkningen. För det första har vi arbetat för att utveckla tekniken i LiveShop så att dessa 95 procent har den tekniska möjligheten att ansluta i ett LiveShop-samtal. För det andra har vi arbetat med att göra vår tjänst så pass enkel att minst 95 procent av befolkningen kan ta till sig gränssnittet och de sociala faktorer som kommer med den här typen av personliga möten över internet.

Vi tror att referensgruppen från Begripsam är den grupp som behöver mest stöd i kontakt med LiveShop. Testerna med Begripsam har därför utgjort vår lägsta nivå för vad LiveShop måste klara av. Våra argument har varit att om vi kan hoppa över den här lägsta ribban tillsammans med testarna från Begripsam så kommer även den resterande svenska befolkningen att göra det.

I andra fall där vi gör kvalitativa och kvantitativa tester skulle vi behöva ca 2 000 personer för att hitta 50 personer med kognitiva svårigheter. Här har vi en koncentration av personer med den typ av funktionsnedsättning vi söker, och många med oss. Det tycker jag är ett bra argument för att använda sig av Begripsam i tester av ny teknik.

 

Universell utformning i praktiken – konferensen filmad

I tre års tid har projektet Begripsam arbetat.

Många myndigheter och företag har samarbetat med oss. Vi har också samarbetat med forskare och experter. Nu betraktar vi oss själva som experter på kognitiv tillgänglighet.

Projektet tar nu slut, men arbetet i Begripsam gruppen kommer att fortsätta. Vi bjöd därför in till en träff där vi ville berätta vad vi gjort hittills och diskutera hur vi gå vidare. Här träffades deltagare, forskare myndigheter och företag som arbetat med tillsammans under de här tre åren.

Program 11 maj 2016 med filmerna

Moderator: Hans von Axelsson, Myndigheten för Delaktighet. MfD.

09.00 – 9.45         Fika med möjlighet att träffa Begripsams deltagare och se exempel på produkter och tjänster vi medverkat till

09.45 – 10.00       Vad är Begripsam?
Kerstin Ivarson Ahlstrand, projektledare

10.00 – 10.45       Så här arbetar Begripsams med kognitiv tillgänglighet Frida Lundin och
Viktor Lundqvist

10.45 – 10.55       Begripsams topplistor Joakim Uppsäll Sjögren

11.00 – 11.10       Paus

11.10 – 12.00       Paneldiskussion – Om behoven av att arbeta med kognitiv tillgänglighet Malin Wahlqvist PTS, Karl Erik Westman MfD, Suzanna Petersson Kero FK, Mia Ahlgren HSO, Joakim Uppsäll Sjögren, Begripsam.

12.00 – 12.15       Hur går vi vidare? Det fortsatta arbetet. (Stefan Johansson Begripsam)

12.15 – 13.30       Lunch

En eftermiddag med fördjupningar

13.30 – 14.00       Begripsam-modellen – deltagande aktionsforskning
Presentation av hur vi arbetat fram en modell (Stefan Johansson Begripsam)

14.00 – 14.40       Exempel på tester och samarbeten Suzanna Petersson Kero, Susanne Bengtsson och Ulrika Wahlberg från Försäkringskassan och Malin Wahlqvist från PTS berättar och samtalar om hur de samarbetat med Begripsam.

14.40 – 14-50.      Paus

14.50 – 15.05       The Ticketmachine –  Ett exempel på hur vi arbetar med prototyper för att kunna ställa krav på biljettautomater. (Michael Wallon, Begripsam)

15.05 – 15.30       Begripsams arbete med standardisering av kognitiv tillgänglighet Presentation och paneldiskussion om hur vi arbetar med standarder och hur vi gör standardiseringsarbete mer kognitivt tillgängligt. (Joakim Falk SIS, Anita Hilden Begripsam, Mia Larsdotter Begripsam, Hans Hammarlund Begripsam)

15.30 – 16.00       Att beskriva vad som är min egen svårighet – Deltagarna berättar om vad de tycker är svårigheter inom det kognitiva området så som de upplever det och hur de vill samarbeta för att göra något åt det. (Malin Nelson, Annika Johansson, Simon Sjöholm, Peder Johansson från Begripsam, samtalar under ledning av moderatorn.)

(Programmet uppdateras och kompletteras här på webben. Senast uppdaterad 9 maj 2016.)

———————————————————–

Tid:                    11 maj 2016 kl: 09.00 – 16.00

Plats:                 ABF Sveavägen 41 Stockholm. Z-sale

 

Projektet ”Begriplig text och information för alla”

Hur  text och andra medier fungerar i förhållande till olika läsare. Det var en fråga fyra funktionshinderorganisationer ville ta reda på. Anledningen var att det fanns allt för mycket tyckande och att ingen kunde sägas ha tolkningsföreträde.

Torbjörn Lundgren som var initiativtagare till projektet resonerar i den här filmen (som hölls innan projektet Begriplig text kom igång) om hur skrift och andra medier fungerar.

Mot slutet av filmen presenterar han det stundande projektet. Föreläsningen hölls på föreningen Examinerade Språkkonsulters årliga möte.

Inte klart vad som är lättläst

en mängd skrifter om lättläst

Hur ska man skriva för att någonting ska bli lätt att läsa för personer med lässvårigheter? Hanna Sofia Rehnberg visar i artikeln att, trots att många säger sig veta hur man ska skriva för att någonting ska bli ”lättläst”, så finns det ingen forskning inom området.

Med tillstånd av författaren Hanna Sofia Rehnberg och Språktidningen har vi fått möjlighet att återpublicera artikeln nedan. Länk till orginalartikeln hittar du i länklistan:

Hur ska man skriva för personer med lässvårigheter? Det finns många råd. Men ingen vet egentligen, för det saknas forskning på området.

Faktum är att vi inte har kommit särskilt långt när det handlar om begriplighet. Vi har visserligen numera en språklag som säger att det svenska myndighetsspråket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Men det är inte självklart vad som menas med detta.

Att skriva en artikel i ämnet är dessutom som att köra huvudet i ett getingbo. Många har åsikter, men få vill stå för dem offentligt, eftersom mycket handlar om känslor, aningar och spekulationer. Alla tycker att frågan är angelägen, men kanske inte alltid enbart med läsarens bästa för ögonen. Många har både ideologiska och ekonomiska intressen.

Språklagens tillämpning följs upp av Språkrådet, som är Sveriges officiella språkvårdsorgan. Det är också Språkrådet som har ansvar för att stötta och inspirera svenska myndigheter, kommuner och landsting i arbetet med att skriva klara och tydliga myndighetstexter. Klarspråk är det ord som används för detta sätt att skriva.

– Klarspråk är inte något specialspråk, och klarspråkstexter brukar inte uppfattas som något annat än välskrivna texter. Det handlar helt enkelt om att skriva klart, rakt och okomplicerat och tänka på hur texten upplevs ur mottagarens perspektiv. Det speciella är snarare det ålderdomliga byråkratspråk som vi försöker frångå, säger Nathalie Parès, en av två språkvårdare med särskilt ansvar för Språkrådets klarspråksarbete.

På Språkrådets webbplats finns en lista med råd om hur man skriver klarspråk. Det rör sig om allt från att undvika långa och krångliga meningar till att välja en genomtänkt grafisk form. Den springande punkten är dock att den som skriver en myndighetstext alltid bör vara mån om att ringa in sin mottagare, bland annat för att kunna göra ett relevant faktaurval och disponera texten väl.

Klarspråk är ett centralt inslag i de språkkonsultutbildningar som finns på svenska universitet. De utexaminerade språkkonsulterna anlitas av både myndigheter och företag. Och marknaden är inte mättad. Sedan språklagen började gälla den 1 juli 2009 har klarspråksarbetet dessutom intensifierats.

Men saken är den att klarspråk inte räcker för att alla ska kunna ta del av myndigheternas information.

I mitten av 1990-talet gjordes en undersökning som visade att så många som 25 procent av svenskarna har läskunskaper som inte når upp till godkänd nivå för den som slutar grundskolan. Denna fjärdedel av det svenska folket är en brokig skara. Den utgörs av bland andra personer med dyslexi eller neuropsykiatriska diagnoser (som adhd), människor med störningar inom autismspektrumet (som Aspergers syndrom) och nyanlända invandrare. En del utgörs också av generellt ovana och otränade läsare.

På statligt uppdrag arbetar Centrum för lättläst med att ge ut litteratur, nyheter och information för dessa grupper. Centrum för lättläst är en stiftelse som lyder under Kulturdepartementet och dess verksamhet finansieras delvis med statliga medel. Men den del av stiftelsen som arbetar med att skriva om myndighetstexter för personer med lässvårigheter, den så kallade Lättläst-tjänsten, är en renodlat affärsdrivande verksamhet.

Även Centrum för lättläst finner stöd för sitt arbete i språklagen och dess paragraf om att språket i offentlig verksamhet ska vara enkelt och begripligt.

– När vi frågade lagstiftaren vem språket ska vara begripligt för fick vi svaret ”för alla”, säger Ulla Bohman, som är chef för Lättläst-tjänsten.

Trots att myndigheterna kan välja att anlita någon annan – eller att själva anpassa sin information till lässvaga grupper – menar många att Lättläst-tjänsten har fått en närmast monopolliknande ställning på marknaden.

Detta är en kortfattad bakgrund till de infekterade frågor som nu har börjat poppa upp på olika håll och kanter. Bland annat publicerade Språktidningen i nummer 6/11 en debattartikel skriven av språkkonsulterna Helena Hjalmarsson Englund och Marie Jenevall, som ifrågasätter de texter som publiceras under beteckningen Lättläst på många myndigheters webbplatser. I följande nummer av Språktidningen gick Centrum för lättläst i svaromål.

Helena Hjalmarsson Englund och Marie Jenevall hävdar att de så kallat lättlästa texterna ofta är anpassade till den mycket begränsade gruppen av personer med lindrig utvecklingsstörning – på bekostnad av många andra lässvaga grupper, exempelvis personer med dyslexi, som tvärtom kan tappa intresset om texten är alltför ”simpel”.

Ulla Bohman har en annan syn på saken. För det första menar hon att det är många fler än personer med lindrig utvecklingsstörning som har nytta av dessa texter. För det andra påpekar hon att en person med dyslexi som inte känner sig tilltalad av den lättlästa versionen av texten, istället bör kunna få originalversionen uppläst.

– Lättläst är ett alternativt format, precis som punktskrift eller uppläsning, understryker hon och tillägger:

– Vänd på argumentet! Varför skulle det vara okej att utestänga dem med lindrig utvecklingsstörning?

Ett grundläggande problem är att en och samma text ska passa för alla med lässvårigheter. Det är sällan praktiskt genomförbart att skriva specifika texter anpassade för var och en av de olika undergrupperna, trots att de egentligen har olika behov. Dessutom är skillnaden mellan individer inom en och samma grupp stor. De uppdrag som Centrum för lättläst får brukar därför handla om att anpassa texter till en bred, lässvag målgrupp. Skribenterna på Centrum för lättläst väljer då ofta att försöka lägga texterna på en nivå så att även de allra svagaste läsarna kan ta dem till sig. Helena Englund Hjalmarsson vill i stället utgå från majoriteten av de lässvaga i den specifika målgruppen. Dit hör inte personer med lindrig utvecklingsstörning.

Enligt Ulla Bohman har Centrum för lättläst gjort egna undersökningar som visar att deras texter fungerar – och det inte bara för personer med lindrig utvecklingsstörning.

– Vi har aldrig fått höra från någon i vår målgrupp att texterna är för enkla. Den negativa respons vi får av läsarna i målgruppen handlar i så fall om att texterna fortfarande är för svåra. Det är bara läsare som inte är i behov av våra texter som tycker att de är för lätta, säger Ulla Bohman.

Hon menar att en del av kritikerna inte har tillräcklig kunskap om de grupper som Centrum för lättläst vänder sig till.

De läsarundersökningar som gjorts av Centrum för lättläst har haft till syfte att utveckla centrumets arbete internt. De har inte varit vetenskapligt underbyggda.

Och här ligger alltså ett annat av huvudproblemen: det saknas forskning. Något som alla tycks vara överens om är att det behövs mer forskning, både om vissa av klarspråksråden och om lättlästtexter. I Sverige har det inte gjorts några större vetenskapliga studier om vilken typ av texter som egentligen fungerar för personer med olika funktionsnedsättningar. Däremot finns det flera mindre undersökningar som lyfter fram brister i de så kallat lättlästa texterna.

– Det är ju bedrövligt att våra allra svagaste läsare får lättlästa texter som inte är ordentligt utprövade. Du kan ju tänka dig själv hur det påverkar din självbild när du får en lättläst text och inte begriper den. Risken är överhängande att man lägger texten åt sidan och struntar i att försöka läsa texter över huvud taget, säger Monica Reichenberg.

Hon är professor i literacy vid Umeå universitet, och en av få i Sverige som forskat om vad som gör en text lättläst.

När centrum för lättläst nu har börjat certifiera vissa kommuners webbplatser har protesterna inte låtit vänta på sig. Certifieringen innebär att informationen är tillgänglig för personer med lässvårigheter. Den certifieringssymbol som de godkända produkterna får bära, sägs garantera en god lättläst produkt.

En återkommande kritik mot lättlästtexterna är dock att de i själva verket är svårlästa för stora delar av målgruppen – kanske rentav för alla. Detta sägs bero på att texterna bara är ”tvättade” på ytan, samtidigt som mycket information har tagits bort jämfört med ursprungsversionerna. Det blir svårt för läsaren att själv fylla i alla luckor, anser kritikerna.

Flera språkkonsulter hävdar dessutom att lättlästtexterna inte tar hänsyn till det sammanhang som mottagaren befinner sig i. Språkkonsulterna berömmer sig av att hela tiden ha ett brett mottagarperspektiv, där situationen och läsmålet står i centrum: När ska en text läsas, i vilken situation och varför? Vad ska läsaren kunna göra efteråt? Handlar det om att få kunskaper om vad föräldrapenning är? Handlar det om att förstå hela det komplexa försäkringssystemet? Eller ska läsaren till och med kunna räkna ut hur stor den egna föräldrapenningen kommer att bli?

Ulla Bohman är av en annan åsikt. Enligt henne är mottagarperspektivet en utgångspunkt för allt arbete som bedrivs vid Centrum för lättläst.

Hon ser heller ingen motsättning mellan klarspråk och lättläst. Tvärtom menar hon att båda behövs, och att de kompletterar varandra. Men flera språkkonsulter fruktar att kommunerna kommer att nöja sig med att låta skriva några webbsidor på förment lättläst svenska och sedan tuta vidare med kanslisvenska på de andra sidorna – i stället för att bemöda sig om att alla texter ska vara vårdade, enkla och begripliga. I den värsta av världar blir lättlästtexterna bara ett alibi för kommuner som inte vill satsa på ett genomgripande arbete med att skriva begripligt, när pengarna och kunskaperna tryter.

I detta perspektiv blir det viktigt att sprida kännedom om vad skillnaden är mellan klarspråk och lättläst. Därför har Centrum för lättläst anordnat flera seminarier tillsammans med Språkrådet. Kruxet är att det tycks vara svårt för nästan alla inblandade att sätta fingret på vad de språkliga skillnaderna egentligen består i. Det krävs många och långa intervjuer för att få en uppfattning om detta.

Ett sätt att beskriva texterna från Centrum för lättläst är att säga att de utgår från klarspråksråden men drar dessa ett snäpp längre.

– Det kan till exempel finnas skillnader i vad vi definierar som ett svårt ord och i vilka förkunskaper vi utgår från att läsaren har. I en lättläst text kan kommun räknas som ett svårt ord, säger Ulla Bohman.

Dessutom är skribenterna på Centrum för lättläst restriktiva när det handlar om att kommunicera med hjälp av typografi. De undviker att använda sådant som parenteser, kursiveringar och punktlistor. Orsaken sägs vara att vissa lässvaga personer har svårt att förstå hur dessa tecken ska tolkas. Samtidigt finns det förmodligen andra lässvaga personer som skulle vara hjälpta av punktlistor.

Detsamma gäller för många av de språkdrag som används i lättlästtexter – de hjälper vissa läsargrupper men inte andra. Personer med lindrig utvecklingsstörning kan behöva många förklaringar även om det inte finns några svåra ord i texten. Personer med dyslexi har där­emot i allmänhet inga problem med att uppfatta svåra ord eller ta till sig ett komplicerat innehåll. Deras problem ligger i avkodningen av texten, inte i förståelsen. De kan tvärtom ha svårare att läsa en lättlästtext, inte minst eftersom motivation är en viktig faktor för den som tycker att det är tungt att läsa. En lättlästtext kan helt enkelt upplevas som mindre intressant.

– Jag undrar vem lättlästa texter fungerar för egentligen? säger Camilla Forsberg, examinerad språkkonsult och lärare vid Högskolan Kristianstad.

I våras lade hon fram en magisteruppsats där hon jämförde en klarspråksversion och en lättlästversion (av ovisst ursprung) av sex olika texter från sex myndigheter.

– Jämfört med klarspråksversionerna är de lättlästa texterna ännu mer avskalade. De innehåller färre bilder och färre länkar. Samtidigt har man inte tagit fasta på grunden, att visa strukturen. De lättlästa texterna innehåller färre rubriker och de saknar punktuppställningar och färgmarkeringar, säger Camilla Forsberg.

Hon beskriver lättlästtexterna som återvändsgränder. Eftersom det saknas länkar så går det inte att komma vidare och söka kompletterande information.

– Vad vill myndigheterna med sina lättlästa texter? frågar hon sig. Jag önskar att diskussionen om lättläst lyftes och att myndigheternas syfte ifrågasattes. Friskriver de sig genom att ha en lättläst text utan att fundera på om den fungerar och för vem?

Vad Camilla Forsberg kommer fram till är att det förmodligen är svårt att klara sig utan att ha tillgång till klarspråksversionen.

– Skulle inte personer med lässvårigheter ha samma behov av information som andra? De behöver den kanske på annat sätt, men de behöver väl samma innehåll?

Publicerad ursprungligen: Augsti 2012 i Språktidningen.

Länken till orginalpubliceringen hittar du i här