Kategori: Sida

 

Projektet Språka loss drevs av Dyslexiförbundet, som då hette FMLS, under åren  1999 och 2003.

Bodil Andersson Rack, en av projektledarna, som gick bort allt för tidigt, berättar här i filmen om projektet. All information i filmen och i texten här nedanför är ännu aktuell .

Syftet var att utveckla kunskapen om vad som är tillgänglig text, för personer med lässvårigheter/dyslexi, som inte primärt beror på nedsatt intelligens, syn eller hörsel.

Språka loss hade en redaktion bestående av (se bilden) Från vänster stående: Christer Jacobsson, Lisbeth Rosenschöld, Ylva Killander, Bodil Andersson, Karin Taube, Brita Swahn, Torbjörn Lundgren och Hans Hammarlund. Sittande: Stefan Pelc. I redaktionen ingår även Lars Melin och Mats Myrberg på de små bilderna.

Projektet hade en referensgruppen med representanter för:

Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Centrum för Lättläst – LL-stiftelsen, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL), Föräldraföreningen för Dyslektiska barn (FDB) Insamlingsstiftelsen Dyslexifonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Klarspråksgruppen, Kommunförbundet, Landsorganisationen (LO), Samhall AB, Skolverket, Specialpedagogiska institutet (SIT), Svenska Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, Sveriges Läromedelsförfattares Förbund (SLFF) Talboks- och Punktskriftsbiblioteket (TPB), Tidningsutgivarna (TU).

I en värld där industriarbeten ersätts av yrken som kräver arbete vid dator och kontinuerlig fortbildning, blir läsning och skrivning allt centralare. Det var en av orsakerna till att intresset för dyslexi, Damp och Aspergers syndrom ökade under 90-talet. I centrala styrdokument för den svenska skolan ändrades också skrivningen ”elever med behov av särskilt stöd” till ”elever i behov av särskilt stöd”. Det gjordes för att markera den moderna synen på individen, som oavsett funktionella förutsättningar, ska ges möjlighet att fullt ut ta del av utbildning, arbete och fritid. Det är med andra ord samhället som ska formas efter individerna och inte tvärt om.

Under 90-talet krävde därför allt fler personer med lässvårigheter sin rätt att få ta del av det som fanns. Så kallade talböcker, framför allt skönlitteratur inläst på band, som går att låna på biblioteken, blev för många av dessa en viktig ingång till litteraturen. Men böckerna var inlästa med synskadade och blinda som huvudsaklig mottagargrupp och var inte alltid så lämpliga för seende med lässvårigheter.

Statens Institut för Handikappfrågor i skolan SIH (i dag SPSM) läste in läromedel för synskadade och blinda. Böckerna förklarade och beskrev bilder och diagram, för att kompensera läsarens synskada. SIH hade inte ansvar för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, men i brist på inlästa läromedel för den gruppen, användes SIH:s böcker ibland även av dem.

Centrum för lättläst/LL-stiftelsen, som producerar ”Tidningen 8-sidor” och lättlästa böcker – så kallade LL-böcker – hade utvecklingsstörda som prioriterad grupp. Även deras material har i viss mån använts för undervisning av elever med lässvårigheter/dyslexi.

Hjälpmedelsinstitutet (HI), (tidigare Handikappinstitutet), som arbetar med kompensatoriska hjälpmedel, började arbeta med frågan 1990, det år då läs- och skrivsvårigheter i Sverige klassades som handikapp.

I december 1998 träffades för första gången representanter för Dyslexiförbundet, Centrum för lästtläst/ LL-stiftelsen och Hjälpmedelsinstitutet, för att diskutera projektet Språka loss. Under hösten 1999 förprojekterades det och i april 2000 beviljades Dyslexiförbundet medel från Allmänna arvsfonden för att driva projektet.

Några resultat blev:

• • Webbplatsen www.sprakaloss.se som byggdes upp i takt med att projektledarnas kontaktnät växte. Artiklar som i nästan samtliga fall skrivs för projektet lades kontinuerligt ut på webbplatsen. Allt material gick att få uppläst. Ett hundratals artiklar publicerades och Språka loss nyhetsbrev hade ca 2000 prenumeranter. (Idag finns det mesta som hållt över tid här på på fungerandemesier.se)
  • 3-4 redaktionsmöten hölls varje år. Vid möten rådde brainstorming – redaktionen ”spånade” och diskuterar uppslag till nya artiklar och sidoprojekt.
  • Referensgruppen träffades 2001 och 2003. Under det andra projektåret, när antalet artiklar på webbplatsen blivit allt fler och konturerna börjat bli tydliga, lades krut på att nå ut till referensorganisationerna. Den redan från början stora referensgruppen utökades med tre nya medlemmar sedan projektstart: Klarspråksgruppen, Tidningsutgivarna (TU) och Läromedelsförfattarnas förening (LFF) och fick som allt 17 medlemsorganisationer.
  • Tidningen L&S, som är Dyslexisiförbundets medlemstidning med en upplaga på ca 28.000 exemplar, har sedan Språka loss start genomgått en gravis förändring. Under år 2003 genomfördes dessutom en läsarundersökning med syfte att förstå hur förbundets egna medlemmar läser sin medlemstidning. Ledare för utvärderingen var docent Lars Melin och resultatet blev förvånansvärt positivt

Konferenser och aktiviteter Projektledarna har föreläst om Språka loss vid åtskilliga tillfällen under de tre år projektet pågått. Här är aktiviteterna som haft störst format:

• • Språka loss arrangerade i april 2001 en konferens i Stockholm och en liknande i Göteborg i september samma år. Medverkade gjorde, förutom projektledarna, även läsforskarna Ingvar Lundberg, Mats Myrberg och Christer Jacobson.
  • I oktober 2001 gav Språka loss-projektet ett välbesökt heldagsseminarium på Hjälpmedelsinstitutets Informations- och Demonstrationsdagar. Fokus låg där på hur man med hjälp av IT kan språka loss, fastän man har lässvårigheter. På seminariet medverkade, förutom projektledarna, dyslexiforskaren Chris Singleton från Hull University och Karin Ohlis, känd profil inom dyslexiområdet och projektledare på KK-stiftelsen. Medverkade gjorde också Stig Engelhardt, som för Språka loss räkning testat olika talsynteser utifrån brukarnas perspektiv.
  • I augusti 2002 anordnade Språka loss-projektet ett seminarium för förläggare och journalister tillsammans med företaget IrisIntermedia, som tillverkar digitalböcker. Här medverkade, förutom arrangörerna själva, professor Karin Taube, vice ordföranden i LFF, Jan Trost samt SLFF:s jurist Jerker Fransson.
  • Under Hjälpmedelsinstitutets Informations- och Demonstrationsdagar 2002 medverkade Språka loss projektledare i ett seminarium tillsammans med Läsrörelsens Elisabeth Reslegård.
  • Begreppet läsförståelse granskades under lupp under ett heldagsmöte med Språka loss redaktion och den specialinbjudne gästen, professor Stefan Samuelsson. Även Anders Abrahamsson, ansvarig för projektet kring FMLS läsare (se mer om detta nedan!) deltog. Resonemangen som fördes under dagens summeras av journalisten Ulla Lovén på http://www.fmls.nu/sprakaloss/lasforstaelse.htm
  • En helg för ett 20-tal medlemmar i Dyslexiförbundet, där hypoteser och fynd från Språka loss skulle testas i praktiken, anordnades på Runö kursgård utanför Stockholm i början av februari 2003. Deltagarna fick i smågrupper flytta runt mellan fyra olika stationer på olika teman (allt från bokval till kompensationsstrategier) som förberetts av projektledarna Bodil Andersson och Torbjörn Lundgren samt logoped Birgitta Johnsen och Dyslexiförbundet projektanställde Anders Abrahamsson. Många aha-upplevelser uppstod under denna helg.
  • I februari 2003 höll projektledarna en halvdagsföreläsning för ett 60-tal pedagoger i Eskilstuna om projektet och dess relevans för alla som förmedlar text. ”Ställ frågan: Finns den här boken i en tillgänglig version?” nästa gång skolan ska välja lärobok – och se vad reaktionen blir”, sa projektledarna till de engagerade åhörarna.
  • En stor konferens för förlagsfolk och journalister arrangeras av Språka loss-projektet i Stockholm den 25 augusti. Rubriken är ”Att skriva för morgondagens läsare” och bland föreläsarna återfinns Olle Josephson, chef för Svenska språknämnden, docent Lars Melin och journalisten Ingela Wadbring.
  • ”Framtidens läromedel”. Erfarenheterna från Språka loss ligger till grund för den kravspecifikation för framtidens läromedel, som projektledaren Torbjörn Lundgren skrivit.
  • Ny läsare för DAISY-böcker. Dyslexiförbundet kommer inom det närmsta året att utveckla en ny läsare för DAISY-böcker. Idén är sprungen ur Språka loss och läsarprojektet kommer att ta fasta på mycket av kunskaperna som kommit fram i Språka loss.
  • En CD-produktion där projektet Språka loss presenteras i DAISY-format har också gjorts. Materialet från den återfinns som enskilda inlägg här där vi samlat erfarenheterna från en stor del av våra projkekt.

Vad hände sedan?

Formellt avslutades Språka loss-projektet i oktober 2003, men Språka loss stod för ett förhållningssätt till språket, som fortsatte spridas och utvecklas. Mycket av det Språka loss kom fram till har överlevt och finns presenterat på denna portal.

Bilden med pennan som spetsar skribenten i filmens början: © Istvan Banyai, New York