Vi utvecklar kunskapen om medier, om språket och om vårt tänkande genom forskning. Men vi gör det också genom att praktiskt arbeta och dra erfarenhet. Vi skapar teorier om hur verkligheten fungerar. Teorier som i sin tur kan bekräftas eller vederläggas av forskning.
Forskare och författare kan ha olika uppfattning om hur skriftspråket fungerar, helt enkelt för att de betraktar språket ur olika aspekter. Den som har en funktionsnedsättning kan ha andra erfarfenheter än den som inte har det. Den som använder medier, kan ha andra åsikter och behov än den som utvecklar medier.
Därför behöver vi en öppen dialog om hur språket och andra medier fungerar och bör fungera. I stort och smått olika aspekter och teorier belysas och det finns många som har åsikter.
Här lyfter vi fram detta i form av krönikor, intervjuer och inlägg.
Projektet Språka loss drevs av Dyslexiförbundet, som då hette FMLS, under åren 1999 och 2003.
Bodil Andersson Rack, en av projektledarna, som gick bort allt för tidigt, berättar här i filmen om projektet. All information i filmen och i texten här nedanför är ännu aktuell .
Syftet var att utveckla kunskapen om vad som är tillgänglig text, för personer med lässvårigheter/dyslexi, som inte primärt beror på nedsatt intelligens, syn eller hörsel.
Språka loss hade en redaktion bestående av (se bilden) Från vänster stående: Christer Jacobsson, Lisbeth Rosenschöld, Ylva Killander, Bodil Andersson, Karin Taube, Brita Swahn, Torbjörn Lundgren och Hans Hammarlund. Sittande: Stefan Pelc. I redaktionen ingår även Lars Melin och Mats Myrberg på de små bilderna.
Projektet hade en referensgruppen med representanter för:
Arbetarnas Bildningsförbund (ABF), Centrum för Lättläst – LL-stiftelsen, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL), Föräldraföreningen för Dyslektiska barn (FDB) Insamlingsstiftelsen Dyslexifonden, Hjälpmedelsinstitutet (HI), Klarspråksgruppen, Kommunförbundet, Landsorganisationen (LO), Samhall AB, Skolverket, Specialpedagogiska institutet (SIT), Svenska Dyslexistiftelsen, Svenska Dyslexiföreningen, Sveriges Läromedelsförfattares Förbund (SLFF) Talboks- och Punktskriftsbiblioteket (TPB), Tidningsutgivarna (TU).
I en värld där industriarbeten ersätts av yrken som kräver arbete vid dator och kontinuerlig fortbildning, blir läsning och skrivning allt centralare. Det var en av orsakerna till att intresset för dyslexi, Damp och Aspergers syndrom ökade under 90-talet. I centrala styrdokument för den svenska skolan ändrades också skrivningen ”elever med behov av särskilt stöd” till ”elever i behov av särskilt stöd”. Det gjordes för att markera den moderna synen på individen, som oavsett funktionella förutsättningar, ska ges möjlighet att fullt ut ta del av utbildning, arbete och fritid. Det är med andra ord samhället som ska formas efter individerna och inte tvärt om.
Under 90-talet krävde därför allt fler personer med lässvårigheter sin rätt att få ta del av det som fanns. Så kallade talböcker, framför allt skönlitteratur inläst på band, som går att låna på biblioteken, blev för många av dessa en viktig ingång till litteraturen. Men böckerna var inlästa med synskadade och blinda som huvudsaklig mottagargrupp och var inte alltid så lämpliga för seende med lässvårigheter.
Statens Institut för Handikappfrågor i skolan SIH (i dag SPSM) läste in läromedel för synskadade och blinda. Böckerna förklarade och beskrev bilder och diagram, för att kompensera läsarens synskada. SIH hade inte ansvar för elever med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi, men i brist på inlästa läromedel för den gruppen, användes SIH:s böcker ibland även av dem.
Centrum för lättläst/LL-stiftelsen, som producerar ”Tidningen 8-sidor” och lättlästa böcker – så kallade LL-böcker – hade utvecklingsstörda som prioriterad grupp. Även deras material har i viss mån använts för undervisning av elever med lässvårigheter/dyslexi.
Hjälpmedelsinstitutet (HI), (tidigare Handikappinstitutet), som arbetar med kompensatoriska hjälpmedel, började arbeta med frågan 1990, det år då läs- och skrivsvårigheter i Sverige klassades som handikapp.
I december 1998 träffades för första gången representanter för Dyslexiförbundet, Centrum för lästtläst/ LL-stiftelsen och Hjälpmedelsinstitutet, för att diskutera projektet Språka loss. Under hösten 1999 förprojekterades det och i april 2000 beviljades Dyslexiförbundet medel från Allmänna arvsfonden för att driva projektet.
Några resultat blev:
Webbplatsen www.sprakaloss.se som byggdes upp i takt med att projektledarnas kontaktnät växte. Artiklar som i nästan samtliga fall skrivs för projektet lades kontinuerligt ut på webbplatsen. Allt material gick att få uppläst. Ett hundratals artiklar publicerades och Språka loss nyhetsbrev hade ca 2000 prenumeranter. (Idag finns det mesta som hållt över tid här på på fungerandemesier.se)
3-4 redaktionsmöten hölls varje år. Vid möten rådde brainstorming – redaktionen ”spånade” och diskuterar uppslag till nya artiklar och sidoprojekt.
Referensgruppen träffades 2001 och 2003. Under det andra projektåret, när antalet artiklar på webbplatsen blivit allt fler och konturerna börjat bli tydliga, lades krut på att nå ut till referensorganisationerna. Den redan från början stora referensgruppen utökades med tre nya medlemmar sedan projektstart: Klarspråksgruppen, Tidningsutgivarna (TU) och Läromedelsförfattarnas förening (LFF) och fick som allt 17 medlemsorganisationer.
Tidningen L&S, som är Dyslexisiförbundets medlemstidning med en upplaga på ca 28.000 exemplar, har sedan Språka loss start genomgått en gravis förändring. Under år 2003 genomfördes dessutom en läsarundersökning med syfte att förstå hur förbundets egna medlemmar läser sin medlemstidning. Ledare för utvärderingen var docent Lars Melin och resultatet blev förvånansvärt positivt
Konferenser och aktiviteter Projektledarna har föreläst om Språka loss vid åtskilliga tillfällen under de tre år projektet pågått. Här är aktiviteterna som haft störst format:
Språka loss arrangerade i april 2001 en konferens i Stockholm och en liknande i Göteborg i september samma år. Medverkade gjorde, förutom projektledarna, även läsforskarna Ingvar Lundberg, Mats Myrberg och Christer Jacobson.
I oktober 2001 gav Språka loss-projektet ett välbesökt heldagsseminarium på Hjälpmedelsinstitutets Informations- och Demonstrationsdagar. Fokus låg där på hur man med hjälp av IT kan språka loss, fastän man har lässvårigheter. På seminariet medverkade, förutom projektledarna, dyslexiforskaren Chris Singleton från Hull University och Karin Ohlis, känd profil inom dyslexiområdet och projektledare på KK-stiftelsen. Medverkade gjorde också Stig Engelhardt, som för Språka loss räkning testat olika talsynteser utifrån brukarnas perspektiv.
I augusti 2002 anordnade Språka loss-projektet ett seminarium för förläggare och journalister tillsammans med företaget IrisIntermedia, som tillverkar digitalböcker. Här medverkade, förutom arrangörerna själva, professor Karin Taube, vice ordföranden i LFF, Jan Trost samt SLFF:s jurist Jerker Fransson.
Under Hjälpmedelsinstitutets Informations- och Demonstrationsdagar 2002 medverkade Språka loss projektledare i ett seminarium tillsammans med Läsrörelsens Elisabeth Reslegård.
Begreppet läsförståelse granskades under lupp under ett heldagsmöte med Språka loss redaktion och den specialinbjudne gästen, professor Stefan Samuelsson. Även Anders Abrahamsson, ansvarig för projektet kring FMLS läsare (se mer om detta nedan!) deltog. Resonemangen som fördes under dagens summeras av journalisten Ulla Lovén på http://www.fmls.nu/sprakaloss/lasforstaelse.htm
En helg för ett 20-tal medlemmar i Dyslexiförbundet, där hypoteser och fynd från Språka loss skulle testas i praktiken, anordnades på Runö kursgård utanför Stockholm i början av februari 2003. Deltagarna fick i smågrupper flytta runt mellan fyra olika stationer på olika teman (allt från bokval till kompensationsstrategier) som förberetts av projektledarna Bodil Andersson och Torbjörn Lundgren samt logoped Birgitta Johnsen och Dyslexiförbundet projektanställde Anders Abrahamsson. Många aha-upplevelser uppstod under denna helg.
I februari 2003 höll projektledarna en halvdagsföreläsning för ett 60-tal pedagoger i Eskilstuna om projektet och dess relevans för alla som förmedlar text. ”Ställ frågan: Finns den här boken i en tillgänglig version?” nästa gång skolan ska välja lärobok – och se vad reaktionen blir”, sa projektledarna till de engagerade åhörarna.
En stor konferens för förlagsfolk och journalister arrangeras av Språka loss-projektet i Stockholm den 25 augusti. Rubriken är ”Att skriva för morgondagens läsare” och bland föreläsarna återfinns Olle Josephson, chef för Svenska språknämnden, docent Lars Melin och journalisten Ingela Wadbring.
”Framtidens läromedel”. Erfarenheterna från Språka loss ligger till grund för den kravspecifikation för framtidens läromedel, som projektledaren Torbjörn Lundgren skrivit.
Ny läsare för DAISY-böcker. Dyslexiförbundet kommer inom det närmsta året att utveckla en ny läsare för DAISY-böcker. Idén är sprungen ur Språka loss och läsarprojektet kommer att ta fasta på mycket av kunskaperna som kommit fram i Språka loss.
En CD-produktion där projektet Språka loss presenteras i DAISY-format har också gjorts. Materialet från den återfinns som enskilda inlägg här där vi samlat erfarenheterna från en stor del av våra projkekt.
Vad hände sedan?
Formellt avslutades Språka loss-projektet i oktober 2003, men Språka loss stod för ett förhållningssätt till språket, som fortsatte spridas och utvecklas. Mycket av det Språka loss kom fram till har överlevt och finns presenterat på denna portal.
Text har därför en annan grammatisk form än talet och utnyttjar betydligt fler ord och benämningar.
Upplästa texter är därmed något annat än tal. Det är text, som är uppläst och det får sina konsekvenser.
Om man på grund av läsovana har ett begränsat ordförråd och är ovan vid den skriftliga gammatiken, kan upplästa texter bli svåra, även om man är hemmastadd i det ämne texten behandlar. Text är oftast mer abstrakt än vardagstal. Man pratar om bord och stolar, men skriver inte så sällan möbler. Man talar om byrådirektör Pettersson och kanslichef Ryd, men skriver ibland byråkraterna. Abstraktionsnivån kan göra texter svåra för mottagaren även om de går att få upplästa.
Å andra sidan har många personer svårt att få upp läshastigheten till det som anses normalt. För många, kanske majoriteten av dem som har dyslexi, är det svårt att hinna med. Upplästa texter ger möjlighet att, trots svårigheter, få tillgång till texterna. Men inte bara innehållet utan också den skriftliga formen, den skrivna grammatiken och ordförrådet.
Undersökningar visar att personer med läshinder blir bättre på att läsa på traditionellt sätt, genom att lyssna på mycket litteratur. Det ger dem skriftspråklig vana och därmed större möjlighet att ge sig i kast med texter.
Dessa olika sidor av skriven text i kombination till uppläst texter behandlar vi här.
För att veta om mitt sätt att uttrycka ett budskap motsvarar mottagarens förmåga att tolka det, måste jag ha kunskap om hur människors tänkande fungerar. På denna portal förmedlar vi kunskap om detta. I ena vågskålen människans förmågor och oförmågor, i den andra tekniska möjligheter.
Både mikroperspektivet – hur våra gener styr vårt handlande – och det bredare perspektivet– sammanhanget mellan den mänskliga tillvaron och hennes natur – måste vägas in i helhetsbedömningen. Tidigare fokuserade forskning proportionerligt mycket på en tänkt normalmänniska – någon form av medeltal för hur människan med stort M, såg ut och betedde sig. Utifrån dagens kunnande, och med hjälp av modern teknik, kan vi vrida perspektivet och se hur den enskilde individen ser ut och beter sig.
En slutsats är att våra hjärnor – och därmed vårt tänkande – skiljer sig lika mycket som utseendet i övrigt. Det finns gemensamma nämnare, men bland dina vänner har du säkert någon som är mycket bra på att hitta i en stad de bara varit i en gång. En annan har svårt att hitta även i en känd miljö. Någon skummar snabbt över ett textdokument och gör ett uttalande, medan en annan vill ha gott om tid för att läsa ordentligt. En tredje kan snabbt göra ett överslag vad ett telefonabonnemang skulle kosta, när en annan måste ta fram sin miniräknare eller ta hjälp av en vän. Ändå klarar sig de flesta ganska bra. Men för en del kan nedsättningen i en, eller några förmågor, vara handikappande. För en kan förmågan att översätta bokstaven till ljud, som är grunden för god läsning, vara avsevärt nedsatt. En annan har svårt att hantera abstrakta resonemang, eller att vara koncentrerad under en längre tid, utan att störas av ljud och rörelser i omgivningen.
Genom kunskap om kognitiva (inklusive språkliga) funktionsnedsättningar, blir det enklare att skapa produkter, tjänster och information, även för dem som inte direkt handikappas av sina mindre starka sidor. Men det är inte så att det ultimata för en målgrupp automatiskt är det bästa för en annan, det gäller därför att väga det ena mot det andra och helst skapa flera möjligheter så att mottagaren utifrån sina förutsättningar kan välja det som passar honom eller henne bäst.
På denna portal presenterar vi artiklar och filmer som tar upp olika aspekter på kognition, inklusive specifika funktionsnedsättningar. Därmed får du som skapar eller förmedlar information, program eller tjänster, bättre förutsättningar att lösa din uppgift. Men du kan också ha frågor vi inte tagit upp. Då kan du vända dig direkt till någon av organisationernas företrädare som du finner under organisationsfliken. Du kan också titta in på vår facebook grupp och där göra ett inlägg.
Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap. Han berättar i filmen om människans olika förmågor i förhållande till språk och kommunikation.
Trots att intresset för forskningsfrågor är stort inom Handikappförbunden är det bara en tredjedel av förbunden som har en forskningspolicy. Bara en femtedel av förbunden har haft styrelseuppdrag i en forskningsorganisation. Förbunden önskar större brukarmedverkan, men resurserna räcker inte till, visar Handikappförbundens projektet Från forskningsobjekt till medaktör, som Allmänna Arvsfonden finansierar. Läs mer i filen Forskning och brukarmedverkan.
I projektet Bättre tillsammans, som drevs av Hjälpmedelsinstitutet i samverkan med olika funktionshindersgrupper, undersöktes:
erfarenheterna av brukarmedverkan inom IT-området
metoder för användaroienterad IT-design
hur utbytet mellan forskare och funktionshindrade IT-användare kan stimuleras
hur man kan hjälpa barn med funktinsnedsättning att uttrycka sina önskemål om IT-användning
Man utformade också råd om användarmedverkan, till IT-branschen och den offentliga hjälpmedelsverksamheten.
