Text och siffror är en arbetsmiljöfråga. Det finns många generella lösningar, som skulle förbättra arbetsmiljön för anställda med dyslexi.
För att inte behöva läsa och skriva väljer många personer med dyslexi och dyskalkyli ett yrke där man får ”jobba med händerna” eller ”med människor”. Men idag finns det inga arbetsplatser där man inte läser, skriver eller räknar.
Vi har låtit undersöka hur läsning, skrivning och sifferhantering praktiskt går till på dagens arbetsplatser. Anställda inom omsorg, transport och verkstadsindustri har djupintervjuats. Vi har gjort det i samarbete med fackförbunden Kommunal, Transport och IF Metall. Studien, som genomförts av Begripsam AB, visar att alla behöver läsa och skriva för att klara sina arbetsuppgifter. Den visar också att text och siffror flyttat från papper till skärm.
Den som sökt sig till omsorgen förväntas nu dagligen dokumentera sitt arbete. Tiden för dokumentation är lika för alla anställda, oavsett hur snabbt man kan göra det. Dokumentationssystemen saknar rättstavningsfunktion. Många skriver först i word, för att få rättstavningskontroll och klistrar sedan in sin text i systemet. Det är tidskrävande och kostsamt för både anställda och företag. Generella lösningar lyser med sin frånvaro.
Med rättstavningskontroll i systemen slipper individen lägga ner kraft på att uppfinna egna lösningar. Det skulle också vara kostnadseffektivt att förse alla system och datorer i arbetslivet med talsyntes, ordprediktion och liknande. Som generell åtgärd skulle arbetsmiljön förbättras. Programmen finns också som licenser för hela system. Men idag får anställda lösa detta själva, med den egna mobiltelefonen som arbetsverktyg.
Studien i korthet:
-
- Det finns i stort sett inga arbetsplatser där man kan undgå att läsa, skriva och räkna
- Läsa-skriva-räkna situationerna skiftar mellan yrkesgrupperna. De kan vara fragmentariska, som inom transport eller mycket dokumentation inom omsorgen.
- Åtgärder är nästan alltid kopplade till en individ. Kunskapen om hur en person löst situationen, sprids därför inte till andra med liknande behov.
- Individer använder egen tid och egen utrustning för att lösa brister i sin arbetsmiljö
- Arbetsgivare och fack är passiva, eller frånvarande, i dessa frågor
- Kollegor hjälper ofta till. Det skapas inofficiella stödsystem, ofta med arbetsledarens passiva acceptans
- Försäkringskassans och Arbetsförmedlingens system för att förse anställda med hjälpmedlen är inte anpassade efter dagens behov
- Många saknar tillgång till och kunskap om de tekniska möjligheter som finns.
Vi kommer gärna till din arbetsplats och berättar mer!
februari 2016