Muntligt kan vi förklara och lägga till om mottagaren inte förstår. Vi kan använda mimik och gester, som förstärker vad vi menar, därför behöver talet inte vara så precisa. Vi kan ösa på med ord och bygga ut efter behov.
Skrift måste vara precis, eftersom den inte kan använda gester. I skrift måste man också hushålla med orden, eftersom ingen orkar läsa allt för utdragna texter. Det gör att grammatiken också blir en annan. Där finns en av orsakerna till att en del människaor kan ha lätt att tala och förstå tal, men ha svårigheter med skrift.
Länge betraktades också skriften som något fast och beständigt. Men idag ser man bredare på hur läsning går till. Så konstateras det i en av de senaste studierna av läsfärdighet – PIRLS: ”Inom läsforskningen beskrivs läsandet ibland som en föränderlig vandring i ett föränderligt textlandskap.”
Den vane läsaren kan röra sig på djupet i texten och sedan gå vidare till att distansera sig och jämföra med egna erfarenheter, eller kritiskt granska innehåll och kanske också texgtens form. Kanske fastnar hon/han på något obekant ord och stannar upp för att ljuda ut det. I ett annat skede skannas något bara på ytan. Det gäller då också att veta vad man kan skanna och vad man måste läsa på djupet.
Den som inte har några lässvårigheter röra sig alltså på en mängd olika sätt och skiftar formen på läsningen efter behoven för att uppnå förståelse. Allt från att läsa av och återge enskilda detaljer i en text, till att tolka och förstå bildspråk, eller mer abstrakta budskap. Läsaren behöver alltså en uppsättning strategier både när det gäller förståelse och avkodning.
Exempel på sådana förståelse- och avkodningsstrategier är:
Förståelsestrategier
- Bygga förförståelse
- Ställa frågor till texten
- Finna enskilda detaljer i texten
- Identifiera huvudbudskapet
- Sammanfatta innehållet
- Se temporala samband och orsakssamband
- Dra slutsatser och generalisera
- Knyta an till egna erfarenheter och förkunskaper
- Göra förutsägelser om vad som ska komma härnäst
- Associera till andra texter
- Kritiskt granska textens form och innehåll
- Förstå att man inte förstår
Avkodningsstrategier
- Helordsläsa på ett automatiserat sätt
- ljuda
Läsaren rör sig på ett sätt i en sakprosatext och på ett annat sätt i en skönlitterär text. Den amerikanske läs- och skrivforskaren Judith Langer talar om
- sätten att läsa i sakprosa som att behålla en referenspunkt och
- sätten att läsa i skönlitteratur som att utforska möjliga horisonter.
Hur läsaren lyckas möta en text beror ofta på typen av text. Men också på syftet med att läsa den.
Den schematiska bilden ovanhär visar vilka aspekter som är centrala för att lyckas i ett läsande. Detta kan vara av värde för den som vill producera och förmedla information. Processen inleds med att förstå läsarens livssituation, vilka förhållningssätt denne har till olika ämnen. Den kulturella basen de har för dessa ämnen. Vilka förkunskaper de har inom just det område texten behandlar, samt deras språkliga och metaspråkliga kompetens.
Skriftspråket är en mycket central resurs för att skapa mening i, och förståelse om, den värld vi lever i. Den som arbetar med text som verktyg behöver därför kunskap om vad det innebär att läsa och utveckla ett läsande. Man bör också känna till att personer med dyslexi kan vara bra på en del av de strategier som nämns ovan, men ha svårt för andra. Samma sak gäller för personer med utvecklingsstörning, ADHD eller demens.
Om man som skribent, eller förmedlare av ett innehåll, vill få framgång i att skapa begripliga texter måste man känna till var styrkor och svagheter kan finnas hos respektive mågrupp.
Bild.: Judith Langer Hämtad från Fördjupad analys av PIRLS.