Text har därför en annan grammatisk form än talet och utnyttjar betydligt fler ord och benämningar.
Upplästa texter är därmed något annat än tal. Det är text, som är uppläst och det får sina konsekvenser.
Om man på grund av läsovana har ett begränsat ordförråd och är ovan vid den skriftliga gammatiken, kan upplästa texter bli svåra, även om man är hemmastadd i det ämne texten behandlar. Text är oftast mer abstrakt än vardagstal. Man pratar om bord och stolar, men skriver inte så sällan möbler. Man talar om byrådirektör Pettersson och kanslichef Ryd, men skriver ibland byråkraterna. Abstraktionsnivån kan göra texter svåra för mottagaren även om de går att få upplästa.
Å andra sidan har många personer svårt att få upp läshastigheten till det som anses normalt. För många, kanske majoriteten av dem som har dyslexi, är det svårt att hinna med. Upplästa texter ger möjlighet att, trots svårigheter, få tillgång till texterna. Men inte bara innehållet utan också den skriftliga formen, den skrivna grammatiken och ordförrådet.
Undersökningar visar att personer med läshinder blir bättre på att läsa på traditionellt sätt, genom att lyssna på mycket litteratur. Det ger dem skriftspråklig vana och därmed större möjlighet att ge sig i kast med texter.
Dessa olika sidor av skriven text i kombination till uppläst texter behandlar vi här.