Tidigt i sin karriär upptäckte Goldberg att hjärnkirurgerna inte gärna opererade barns högra hjärnhalva. För vuxna gällde motsatsen. Att operera vänstra hjärnhalvan där väsentliga områden för språket finns ansågs kritiskt. Detta fick honom att ifrågasätta den traditionella synen på hjärnhalvorna.
Fuktionerna hos de båda hemisfärerna verkade förändras i takt med åldrandet. Och denna förändring inte begränsade sig till språktillägnandet.
”Detta väckte tanken på att skillnaden mellan de båda hjärnhalvorna kretsar kring skillnaden mellan kognitiva nyheter och kognitiva rutiner.”
Är det möjligt att höger hemisfär är särskilt skicklig när det gäller att bearbeta ny, obekant information och att vänster hemisfär har sin styrka i att ta hand om rutinbetonad, välkänd information? frågade han sig och 1981 publicerade han och hans vän Louis Costa en artikel där de, för första gången gjorde en koppling mellan höger hemisfär och kognitiva nyheter, respektive vänster hemisfär och kognitiva rutiner
”Att koppla nyheter till den högra hemisfären och kognitiva rutiner till den vänstra tvingar fram ett helt nytt sätt att se på hjärnan. Den traditionella uppfattningen om hemisfärernas roller i kognitivt hänseende har varit statisk och generisk. Vissa funktioner, som språket, ansågs undantagslöst vara kopplade till vänster hemisfär. Andra funktioner, som spatial bearbetning, antogs med stor säkerhet hänga samman med höger hemisfär.”
”Nyhet och rutin är dock relativa storheter. Det som är nytt för mig i dag kommer att vara rutin i morgon, om en månad eller om ett år. Därför måste förhållandet mellan de båda hemisfärerna vara dynamiskt, karakteriserat av en gradvis förskjutning av lokalisationen för den kognitiva kontrollen över en uppgift, från höger hemisfär till vänster. Dessutom kan det som är nytt för mig vara välbekant för dig och vice versa. Därför är det funktionella förhållandet mellan de båda hemisfärerna något olika hos olika människor.”
Goldberg lägger i denna artikel fram en mängd forskningsresultat som ger belägg för denna åsikt.
Vi vet också att många med dyslexi, och andra inlärningssvårigheter, har svårt att automatisera namn och benämningar. Att de tvingas bearbeta informationen många gånger med den högra hjärnhalvan innan de blir fast etablerade. Det är en nackdel när det gäller snabb utbildning, men behöver det bara vara så. Kan det kanske också ge fördelar? Det säger inte Goldberg något om, men hans resonemang väcker frågeställningar.
Ett stort tack till professor Elkhonon Goldberg, till Oxford University Press och Studentlitteratur, som alla utan kostnad låter oss publicera denna text. Den är översatt av Gunnel Wallgren och ingår i boken ”Den civiliserade hjärnan – Frontalloberna och människans exekutiva funktioner.”