Den inledande frågan ”vad tänker du på..?” visar att det går att synliggöra nätverket av kunskap, men vanligtvis är vi varken medvetna om att viss information har aktiverats, eller att vi använder denna information för att snabbare förstå en berättelse.
Vi lyssnar till eller läser uttalandet:
Lisa sprang söderut. Hon var tvungen att springa genom skogen, eftersom det var där hon trodde att den första kontrollen skulle ligga. Peter hade redan hittat kontrollen. Han måste ligga i ledning. (Ord som refererar till någonting utanför berättelsen markeras med understrykning.)
Allt eftersom vi tar oss igenom meddelandet, aktiveras mer och mer information:
Vi läser –> följande ord aktiveras
Lisa –> den snyggaste tjejen i skolan, kärlek, Elisabeth
sprang söderut –> ute i naturen, mot solen, skolgymnastik, ont i fötterna, tävling
Hon –> refererar till Lisa, information redan aktiverade
springa genom skogen –> refererar till samma aktivitet som ”sprang söderut” informationen delvis redan aktiverad, vi vet till exempel redan att vi rör oss genom en snabb rörelse, i naturen
…
Varje nytt ord/begrepp som vi stöter på, aktiverar en mängd andra ord och begrepp. Nätverket av ord/begrepp som aktiveras är helt och hållet individuellt och är beroende av vår kunskap, erfarenhet och våra funktionersvariationer.
Aktivering av information hjälper oss att snabbare förstå ett meddelande. Det hjälper oss att ”förutsäga” vilken information som kommer senare i berättelsen. En del av den aktiverade kunskapen kommer vi senare att ha användning av – annat inte.
Priming utnyttjar det faktum vi att håller samman en berättelse genom att bygga sammanhållna kedjor av ord och begrepp. Detta kallas referensbindning. Om vi tar exemplet ovan: orden sprang söderut, springa, skogen, första kontrollen, hitta kontrollen och ligga i ledning bildar en kedja som rör textens centrala tema ”orientering”. Orden refererar antingen till samma begrepp eller i huvudsak till begrepp som har en semantisk relation. Utan referensbindningen skulle vi ha svårt att uppfatta texten som en enhet.
En van läsare lär sig hur referensbindning fungerar och utnyttjar den meta-kunskapen för att snabbare identifiera de centrala referenserna och det aktuella temat. Den vana läsaren lär sig vilka ord och begrepp som hör ihop. Med hjälp av den kunskapen kan läsaren skapa mer effektiva nätverk med information – nätverk som snabbar upp läsningen och läsförståelsen, och som innehåller färre överflödiga ord/begrepp.
Sara Rydin
Sara är språkteknolog och arbetar i dag på Dyslexiförbundet. Hennes stora intresse för språket bottnar i att hon vill förstå hur och varför ord, uttryck och texter får sin betydelse.