Centralt i resonemanget är ordet användbarhet.Det definieras enligt ISO-standarden 9241 som graden av användbarhet. Vi kan aldrig uppnå ett användbart system. Vi kan bara göra systemen mer eller mindre användbara, konstaterar Gulliksen. Men det finns tre mätbara storheter:
- Ändamålsenlighet, som anger hur väl användaren uppnår sina mål
- Effektivitet, som anger de resurser som åtgår för att uppnå målen – ofta hur lång tid det tar.
- Tillfredsställelse, det vill säga i hur stor utsträckning användaren upplever systemet som tilltalande.
Tillgänglighet betyder att systemen ska kunna användas av så många som möjligt, oavsett vilka särskilda behov som finns i den tilltänkta målgruppen. Ingen ska kunna diskrimineras på grund av funktionsnedsättning eller andra tillgänglighetsproblem som följer av IT. Det låter dyrt och komplicerat men Gulliksen visar i skriften att det inte innebär stora merkostnader. Det finns också utprovade metoder för hur man ska arbeta.
En viktig princip är att på ett tidigt stadium utgå från användarnas behov, men det är inte så lätt att få tillstånd projekt där användarna ges verklig befogenhet och möjlighet att påverkja.
Att förstå helheten
”Det är väl känt att verksamhet, organisation, människor (och deras kompetens) samt tekniken hela tiden påverkar varandra”, konstaterar Gulliksen. ”Man kan inte förändra någon av dessa aspekter utan att alla andra kommer att förändras.”
Kjellåke Henriksson, som arbetat med detta på Skatteverket tillägger:
”Vid utveckling av webbplatsen är vi alltid, tack och lov, skyldiga att använda de internationella reglerna om anpassning för personer med funktionsnedsättning. De har därför fungerat som murbräckor i arbetat med webbplatsen.
Användbarhet är som demokrati
Gulliksen avslutar skriften som i sin helhet finns i pdf-en här intill – med konstaterandet att användbarhet inte är något man åstadkommer genom korta, riktade insatser inom enskilda projekt. Nej: ”Användbarhet är som demokrati – man måste vinna det varje dag”.’
Här finns skriften Användbar IT