Portalen dyslexi.org får nytt utseende

Torbjörn Lundgren och för Ester Hedberg samtalar om hur sajten  fungerandemedier.se. (och dåtidens dyslexi.org) fick sitt utseende. Det var ett framsynt sätt. Videon är från 2010. 

Portalen var en del i ett större projekt, där Dyslexiförbundet FMLS, och FUB – för barn och vuxna med utvecklingsstörning, utvecklade kunskapen om mediers tillgänglighet.

Ett åttiotal av Dyslexiförbundets medlemmar skapar material och byggde lokala hemsidor på portalen som var en del av förbundets hemsida. Den portalen utgick från förbundets målgrupp – personer som har svårt att tillgodogöra sig längre texter på traditionellt sätt trots normal intellektuell förmåga i övrigt.

En motsvarande portal – fubkoll.se – drevs inom projektet av medlemmar från Riksförbundet FUB. Den portalen vände sig till dem som har intellektuella svårigheter och inte kan läsa. Du finner mer om FUBkoll i sökorden här nedanför.

Syftet med de två portalerna var att utforska vad målgrupperna har för behov. Hur mycket man kan lösa för båda grupperna gemensamt på ett övergripande sätt, och vad som skiljer i behoven.

Vi som tog initiativet till www.fungerandemedier.se och nämnda delprojekt samarbetar också med andra och vi vill engagera fler.

Utan Arvsfondens stöd skulle detta arbete inte kunna utföras och portalen www.fungerandemedier.se skulle inte finnas.

Allmänna Arvsfonden finner du här

Om tidningsläsning

Bild på boken Myter och sanningar om läsning

Docent Jana Holsanova berättar att vi inte scannar av ett uppslag i tidningen och sedan läser, utan att vi hela tiden varvar scanning och djupare läsning. Tidningsläsning skiljer sig alltså ganska ordentligt från läsning av till exempel en roman. Det är också så att läsare beter sig olika. Det gäller inte bara personer med  lässvårigheter. För en del är det svårare att läsa tidningar än annan litteratur.

I filmen visas uppslag ut Janas Holsanovas bok Myter och sanningar om läsning. Ett tack till Norstedts förlag/Språkrådet som gett oss rätten att vis dem och till Jens Tärning, Norrköpings Tidnignar, som stått för princip och illustration.

Till: Jana Holsanovas sida

Begriplig samhällsinformation – ICE – In case of emergency

ICE är ett viktigt nummer som man lägger in i sin mobiltelefon. I projektet Begriplig samhällsinformation har detta presenterats på olika sätt.

Genom att leta upp ICE-kontakten kan räddningspersonal komma i kontakt med nära anhöriga även om den person de ska hjälpa för tillfället inte är kontaktbar. Informationen finns på många webbplatser. Projektet hittade den på landstings- och kommunwebbplatser, samt på en del nationella sjukvårds- och kriswebbplatser.

Utöver den ursprungliga originaltexten producerade projektet:

    • Bearbetad ”begriplig” text
    • Lättläst text Dessa finns, tillsammans med originaltexten, i pdf-filen. Därutöver producerades
    • Film
    • Animation (flash)
    • Teckenspråk Dessa finns i filmfönstret (flashfilmen är här omgjord till vanlig film.) Slutligen producerades ljudbeskrivningar.
    • Inläst ljud (Högtalarikonen)
    • Syntetiskt ljud Diagrammet visar skillnaden mellan originaltext och film.

Överst personer med utvecklingsstörning, sedan döva, Dyslektiker, afatiker, NeuroPsykiatriska Funktionsnedsättningar coh slutligen kontrollgruppen.

Samtliga grupper tyckte att filmen var betydligt enklare att förstå än texten – även kontrollgruppen.

Se vidare: http://www.funkanu.se/Projekt/Begriplig-samhallsinformation/

Slutrapport om Begriplig samhällsinformation

Det material projektet Begriplig samhälsinformation  arbetade med var riktig information som kommuner, landsting och myndigheter lagt ut på webben.

Det material som finns på kommunernas, landstingens och myndigheternas webbplatser kallar vi originaltext. Med originaltexten som informationskälla har vi sedan bearbetat om informationen till olika format. Exempel på bearbetningar är:

    • Förenklad, mer begriplig text
    • Lättläst text, skriven enligt LL-konceptet
    • Filmer och animationer
    • Fotografier och illustrationer
    • Multimediala presentationer
    • Inläst eller syntetiskt tal

Ansvarig för kunskapsinhämtandet var Stefan johansson senare även var en central person i Dyslexiförbundets projekt Begripsam.

slutrapport_begriplig_samhallsinformation_1

Den som läser eller hör… om tyst- och högläsning

Göran Hägg talaar


Historiskt sett har det varit ”naturligt” att läsa högt – inte tyst, konstaterar författaren Göran Hägg. Hägg och litteraturpedagog Susanna Ekström är också överens om att läsning är en klassfråga.

Det handlar om läsvanor och möjligheten att ingå i kulturella mönster. Moderator är John Chrispinsson och samtalet är från seminariet Högläsningens och berättandets magi på bokmässan i Göteborg hösten 2010. Ett seminarium som arrangerades av Läsrörelsen i samarbete med Sveriges Författarförbund och Stiftelsen SAF.

Grundtanken löd: Det är aldrig för tidigt att möta berättande i ord och bild – och aldrig för sent vilket var inledningen till Läsrörelsens projekt om högläsning och berättande.

Man blir hungrig… om högläsning

Här samtalar litteraturpedagogen Susanna Ekström och författaren René Vazquez Díaz om berättandets magi och högläsningens centrala roll.

Samtalet leddes av journalisten John Chrispinsson och ingick i seminariet Högläsningens och berättandets magi på bokmässan i Göteborg hösten 2010. Ett seminarium som arrangerades av Läsrörelsen i samarbete med Sveriges Författarförbund och Stiftelsen SAF.

Grundtanken löd: Det är aldrig för tidigt att möta berättande i ord och bild – och aldrig för sent och var inledningen till Läsrörelsens stora projekt om högläsning och berättande.

Där stod han framför klassen… om berättande

Berättande och lyssnande är färdigheter som inte direkt har med dyslexi att göra, utan kan vara starka sidor, förutsätt att personen får behålla sitt självförtroende.

Här samtalar författarna René Vazquez Díaz, Göran Hägg och Karin Alvtegen om berättandet som är en del i alla författarskap. Moderator är John Chrispinsson och samtalet är från seminariet Högläsningens och berättandets magi på bokmässan i Göteborg hösten 2010. Ett seminarium som arrangerades av Läsrörelsen i samarbete med Sveriges Författarförbund och Stiftelsen SAF.

Grundtanken löd: Det är aldrig för tidigt att möta berättande i ord och bild – och aldrig för sent vilket var inledningen till Läsrörelsens projekt om högläsning och berättande.