Dyslexiförbundets portal om tillgänglighet och projekt
Sommaren 2009 höll Dyslexiförbundets mediaprojekt en utbildning där ett 20-tal medlemmar deltog. Kursen hölls i Grimslöv i anslutning till Ljungby berättarfestival. Det var en av många aktiviteter i förbundets mediaprojekt och filmen visar hur stämningen är nu när vi försökte lära oss hur man kan uttrycker sig med hjälp av film.
Docent Jana Holsanova har forskat på samspelet mellan språk och bild i olika medier. En slutsats är att det krävs speciell kompetens för att läsa de komplexa presentationerna som idag finns på nätet. En annan slutsats är att man inte kan säga ”så här ska man skriva för nätet”, ”så här ska man fotografera eller illustrera för nätet” eftersom text, ljud, bild och film påverkar varandra. Den som skapar en webbsida måste därför känna till alla uttrycksformer och hur de bäst kan samspela.
:
Bild: Clipart
Att skriva enkelt är inte alltid så enkelt. Anledningen är att våra sinnen är mångfacetterade. När vi läser så gör vi det inte bara med vårt logiska förnuft, menar Nina Burton. Nej, ”Skriften har en särskild magi: den är förvandlingskonst.” Det säger hon i denna text: Om tekniken att förmedla känslor & dolda kroppsspråk i skriften.
Nina Burton har sin utgångspunkt både i poesin och i stor kunskap om vår hjärna och vårt medvetande. Våra sinnen tillgodogör sig betydligt mycket mer än vad vi själva är medvetna om och vi berörs av intrycken även om medvetandet kommer i efterhand. Vi kan därför hamna i en viss sinnesstämning när vi lyssnar på ett musikstycke utan att kunna förklara varför.
Hon konstaterar att reaktionerna sker omedvetet: ”Det är ett vemodigt faktum att allt jag nu medvetet upplever redan är förbi. Och ännu värre – allt jag nu medvetet upplever bara är en miljondel av vad sinnena rapporterat.”
”Språk bygger ju inte bara på mening utan också på form, melodi och klang.” konstaterar Burton vidare vilket är tänkvärt, inte minst om man vill kommunicera med personer som har olika typer av språkliga och kognitiva funktionsnedsättningar.
Denna text är hämtad från boken Det splittrade alfabetet – Tankar om, tecken och tystnad mellan naturvetenskap, teknik och poesi. (Symposion förlag 1998) Författaren har utan kostnad upplåtit åt Fungerande medier att publicera texten här.
Språk och kunskap baseras på ett samspel mellan olika intelligenser. Vi måste därför skilja mellan att begripa texten – att kunna svara på var- när- och hur-frågor – och att förstå innehållet, menar Torbjörn Lundgren.
Det handlar om att kunna inordna den nya informationen i de egna inre scenarierna. Låt oss därför analysera några individens svårigheter:
Av dessa kommer troligen Eva inledningsvis att få bäst betyg i skolan, eftersom hon kan ge ett korrekt svar på frågorna som dyker upp i de skriftliga proven.
Risken är alltså att den som behärskar ett mindre antal begrepp på djupet och kan använda sig av dem i sitt tänkande, i skolsammanhang framstår som mindre kompetent än den som lärt sig ett stort antal benämningar. Ändå är förståelsen av begrepp den väsentliga komponenten i vår kunskapsprocess.
Texten ingår i Torbjörn Lundgrens bok Språk, kunskap och mänskliga förmågor (Studentlitteratur).
Han och förlaget har utan kostnad tillåtit oss att publicera den här:
Det har gjorts många ansträngningar att komma till rätta med krångliga texter. På 1960-talet uppfanns mätmetoden LIX. Margareta Westman gör i denna artikel en kritisk granskning. istället för att bygga mätmetoder ”på statistiska beräkningar som grundar sig på otillåtligt grova mått, borde vi kanske ändå ta till vara den insikt i språkets byggnad och funktion som faktiskt finns tillgänglig.
En någorlunda pålitlig metod måste föregås av omfattande undersökningar av ords och ordformers och satsstrukturers frekvenser, kort sagt av skilda språkmönster. Först på den grunden kan någon meningsfull statistik göras upp.” menar hon.
Margareta Westman var professor i svenska och föreståndare för Svenska språknämnden från 1985 till sin bortgång år 2000. Denna text publicerades första gången i tidskriften Språkvård 1969 och senare i boken Språkets myller (Norstedts ordbok). Hennes efterträdare som föreståndare för Språknämnden, Olle Josephson, samlade där ett antal av de artiklar hon skrivit. Vi publicerar texten med godkännande av redaktionen för Språkvård och Norstedts ordbok.
Margareta Westmans artikel ”Lätta och svåra texter” hittar du här
Brukarorganisationer i Sverige arbetar för att deras medlemmar skall få samma rättigheter som andra medborgare.
Lena Talman har undersökt hur de använder ICF i sitt arbete :
Arbetet med att öka medlemmarnas samhälleliga status, har i första hand riktat sig mot myndigheter som under de senaste årtiondena ansvarat för att säkerställa goda levnadsvillkor för landets medborgare. Förutom det nationella arbete som bedrivits, har brukarorganisationerna även arbetat på ett internationellt plan. Arbetet har då bedrivits tillsammans med andra länders brukarorganisationer. Även här har syftet varit att stärka rättigheterna för människor med funktionsnedsättning. Som verktyg i detta arbete har man haft en rad olika nationella och internationella dokument och konventioner. Även klassifikationer, som getts ut av Världshälsoorganisationen [WHO] har använts. I första hand International Classification of Impairments, Disabilities, and Handicaps [ICIDH] från 1980.
År 2001 kom ICF, som i Socialstyrelsens svenska översättning heter Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Till skillnad mot tidigare klassifikationers medicinska utgångspunkter, har ICF en kombination av medicinska och sociala modeller. ICF använder sig därutöver av en aktivitets- och delaktighetsdimension för att beskriva vad som utgör ett funktionshinder. Det innebär att aktiviteten och delaktigheten bedöms i relation till kroppsliga förutsättningar och utifrån det sociala sammanhanget. ICF:s övergripande syftet är enligt WHO att skapa ett gemensamt språk för att kunna beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd, i syfte att förbättra kommunikationen mellan olika användare.
ICF har därmed en allmängiltig tillämpning. Den spridda tolkningen att klassifikationen endast skulle användas för att klassificera människor med funktionshinder är enligt WHO en bred missuppfattning. Lena Talman undersöker i denna uppsats om, och i så fall hur, brukarorganisationer använder sig av ICF. Brukarorganisationer bedriver oftast sitt påverkansarbete på tre olika plan, lokalt, länsvis och rikstäckande och då det kan ta avsevärd tid innan nya internationella direktiv sprids neråt i föreningshierarkin, valde hon ett svenskt län för undersökningen.
Tanken med att ICF skall användas som ett gemensamt språk ansågs hon intressant, eftersom avsaknaden av ett gemensamt språk ställt till problem i kommunikationen mellan brukare och olika myndigheter. Brukarorganisationerna talade om aktivitet och delaktighet utifrån ett perspektiv medan myndigheten hade ett annat perspektiv och båda parter hade svårigheter att ta till sig den andres perspektiv. I och med att klassifikationen har ett gemensamt språk och dessutom har både ett individuellt och ett samhällsperspektiv gällande aktivitet och delaktighet vore det intressant att undersöka om brukarorganisationerna anser att ICF kan ses som ett användbart verktyg för det social-politiska arbetet. säger Lena Talman i uppsatsens förord.
Företaget Funka Nu undersökte år 2006, i ett projekt ägt av Afasiförbundet, lättlästa texter på offentliga webbplatser, det ville säga kommuner, landsting, länsstyrelser, myndigheter, regering och riksdag. Svaren på frågorna de ställde visade att:
Funka Nu bad också några invandrare, dyslektiker och personer med utvecklingsstörning hjälpa oss att testa om olika texter är lätta att läsa och begripa. När undersökningen var klar pekade mycket mot att korta och tydliga texter är bra för många, att några kan behöva texter som är ännu lättare än lättläst, medan andra behöver texter som förklarar mycket mer. Många skulle troligen också bli hjälpta av mer bilder, film, ljud eller teckenspråk.
Detta var en av anledningarna till Affasiförbundets projekt Begriplig samhällsinformation där Funka Nu fick möjlighet att arbeta vidare och undersökte hur man kan göra samhällsinformation på webben mer begriplig och mer tillgänglig.
Utgångspunkten är att en tillgänglig webbplats ska vara lätt att använda, både för människor som har funktionshinder och för alla andra.
Professor Caroline Liberg talar med utgångspunkt från resultaten i PIRLS om läsförståelse. Vad det innebär och innehåller. Film och klippning Torbjörn Lundgren.
Vi fick lära oss berätta med rörliga bilder. Deltagarna filmade, klippte, redigerade, och testade att lägga till olika sorters musik för att påverka känslan. Musiken plockade vi sedan bort för att inte bryta mot upphovsrätten. Vi gjorde också början och slut på våra filmer, med titel, logga och eftertext. Några av deltagarna var nybörjare, andra hade gjort många videofilmer. Det viktigaste i Grimslöv var att lära – och att ha kul.
I mars 2009 hölls den först mediautbildningen för Dyslexiförbundets lokala deltagare och FUB:s projektgrupp. Filmen visar ut stämningen var och vad vi gjorde.