Resultaten är ganska entydiga; översättningstjänsten fungerar inte tillräckligt bra för att erbjudas på det sätt som sker idag.
Bakgrunden till undersökningen är att allt fler webbplatser inom offentlig sektor börjat integrera gratis översättningsverktyg i form av Google Translate i sina egna gränssnitt. Tanken är god – med ett enkelt knapptryck kan all information på webbplatsen presenteras på ett stort antal språk. Användartesterna vi genomfört visar att problemen överväger.
Fungerandemedier har (2010) valt att ha automatiska översättningen. Men det tål att diskuteras.
För ungefär 5000 år sedan fick människan tillgång till en ny teknik. Det var skriften, som gjorde det möjligt att skicka meddelanden betydligt längre än vad rösten någonsin kunnat göra. Länge förblev texten det enda medium man kunde använda för att kommunicera över tid och rum. Texten påverkade på så sätt människors möjligheter i grunden. Den förändrade också vårt sätt att tänka och idag vet vi att läsning påverkar hjärnans utseendet effektivitet.
Men idag är inte texten längre det enda mediet som kan föra information över kontinenter och historiska epoker. Vi har fått fotografi, film, radio, tv och med dator och internet växte olika tekniker samman. Troligen kommer framtidens historieskrivare att uppfatta de senaste 30 årens explosionsartade utveckling som en lika viktig omvälvning, som uppfinningen av textsystemet.
När texten sakta erövrade kontinenterna, slutade vi inte prata. Tvärt om utvecklades även talspråket. På samma sätt är det idag. Det blir dag för dag allt viktigare att kunna läsa och skriva. Men om man vill bli förstådd kanske text inte alltid är det bästa medier. IKEA har utvecklat ett bildspråk som spränger språkbarriärer och tv-nyheternas filmade inslag kan ibland påverka oss på ett sätt som text ofta inte kan.
Vi konsumerar inte bara text och information. Vi förväntas också kunna skapa innehåll. Det räcker inte längre med penna och papper. För att fungera fullt ut i samhället, måste vi ofta kunna hantera dator, filmkamera, redigeringsprogram, sociala medier och kanske också html-kod – åtminstone på ett övergripande plan.
Den snabba tekniska utvecklingen skapar därmed många nya möjligheter. Människor med olika förutsättningar kan få möjlighet att visa vad de är bra på. När information inte bara består av ord, utan även rörlig bild, animation och en god grafisk presentation, får vi mer än ett sätt att tillgodogöra oss innehållet.
Ny teknik förändrar också vårt sätt att tänka. Det möjliggör nya lösningar. På den tiden när vi bara skrev med papper och penna, var det till exempel viktigt att arbeta ut en disposition innan man började skriva. Risken var annars stor att skribenten fick göra om skrivarbetet gång på gång. Datortekniken gör det lättare att skriva en liten bit här och där, utan en klar disposition, allteftersom associationerna dyker upp och för tänkandet vidare.
Samtidigt kan de nya förväntningarna vara förvirrande. Många gånger ställer mängden information, sättet att manövrera sig fram i den och kravet på att snabbt kunna välja, ökade krav på vår hjärna. Det ökar den kognitiva belastningen, som det heter. Har man då någon en nedsättning i någon av specifik funktion, så kan det bli extra svårt och ibland helt ogörligt. Men så behöver det inte bli om den som utvecklar produkter och tjänster, eller upphandlar har kompetens att förutse detta.
I filmen resonerar projektledare Torbjörn Lundgren om hur media förändrar vårt tänkande. Han gör det utifrån professor Scherry Turkles bok ”Leva.online” och läraren Olle Hombergs bok ”Ungdom och media”. Torbjörn menar att medier ger oss nya möjligheter, som rätt använda kan skapa mycket större tillgänglighet.
Människor har olika förmågor. En del har lätt att hitta i en stad, andra har svårare. En del är bra på att minnas detaljer, andra har svårare för det. En del har lätt att känna igen ansikten, komma ihåg hur ord ser ut, eller att lägga ihop siffror och dra slutsatser. Att bilda sig inre föreställningar, eller att koppla en uppgift till andra iakttagelser och därmed se likheter och olikheter, är också funktioner vi har. Det vi tar upp är främst kognitiva funktioner, alltså sådana som har med vårt tänkande att göra och de skiftar mellan olika människor.
Om man har ordentligt svårt för någon funktion, så kallas det funktionsnedsättning. Sådana kan ofta kompenseras. Många har nedsatt syn och har därför svårt att läsa, se på längre håll, eller att bedöma avstånd. De hindras då av sin nedsättning – det kallas att man har ett funktionshinder. Men det är mycket vanligt att denna typ av nedsättning kompenseras. Den som har det utrustas helt enkelt med glasögon, som slipas utifrån individens specifika behov. På så sätt anpassar vi alltså omgivningen, för dem, så att funktionsnedsättningen inte leder till något funktionshinder.
En nedsatt funktion behöver alltså inte bli hindrande för individen, om samhället (omgivningen) anpassas efter människors olika förmågor. Om man alltså ska skriva en text, eller förmedla ett budskap, om man är webbredaktör, eller om man är researrangör, då bör man utgå från vilka behov och förutsättningar läsaren, mottagaren eller resenären har.
Glasögon anpassas individuellt, men om vi bygger webbsidor eller ordnar betalningssystem för kollektivtrafiken, då är det enda vettiga att bygga systemen så att alla kan ta del av det och komma med på tåget.
Blicken vänds då mot dig som utvecklar produkter och tjänster och mot dig som upphandlar. Hur skicklig är du i ditt jobb? Har du kunskap om hur folk fungerar, som du behöver för att kunna producera och upphandla tillgängliga varor och tjänster? Din viktiga frågan blir då kanske: Hur ska jag tänka för att det jag tar fram, ska bli användbart för alla.
Grunden är människornas förutsättningar. Att utifrån människors skiftande förmågor finna passande lösningar, med hjälp av den uppsjö tekniker vi idag har till vårt förfogande.
För att hjälpa dig att få den nödvändiga kunskapen om hur vi fungerar publicerar vi här under fliken Mänskliga förmågor olika beskrivningar av hur skiftande vi människor faktiskt fungerar.
I filmen har vi träffat Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap och språk. Resonemanget handlar om de kognitiva och språkliga förmågor vi människor har till vårt förfogande. Förmågor som är viktiga att ta hänsyn till när man vill skapa tillgänglig kommunikation, information och pedagogik.
Speciallärare Anita Hildén samtalar med Kerstin Alm, före detta utredare och konsulent i Handikapp och habilitering. Det handlar främst om vad man bör tänka på när man utvecklar eller tillhandahåller olika medier eller när man undervisar personer med Aspergersyndrom.
De kommer under den 25 minuter långa filmen in på flera aspekter och vi tar här upp några med tidsangivelser om var det kommer:
Brigitte Mral, är professor i retorik, vid Örebro universitet. Hon har skrivit boken ”Bildens retorik i journalistiken”, och hon intygar – ethos – att bokens teorier även kan användas av dem som arbetar med marknadsföring och information. Hon har skrivit boken tillsammans med Henrik Olinder, som arbetar med kriskommunikation vd Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt med retorik vid Stockholms universitet.
Birgitte Mral säger att det finns två viktiga skillnader i hur vi tolkar en nyhets- respektive en reklambild.
– Meningen med en nyhetsbild är att vi ska tro att journalisten var på plats och fotograferade exakt det som hände. Vi är beredda att gå med på budskapet och att det är den enda bilden; inte att den som publicerar har gjort ett urval. När det gäller reklam vet vi att det är propaganda; att det är en entydig och ofta förskönande framställning av någonting. Och då reagerar vi med att inte riktigt tro på det – eller så väljer vi att göra det.
Retoriken har stor betydelse för begripligheten i ett budskap. Mediet kan skifta. Det kan vara text, bild, teater eller film, men om vi ska förstå ett budskap är retoriken central.
Tomas Dalström, journalist, författare och föreläsare har intervjuat Birgitte.
År 2004 inledde Satsa Friskt – som drivs av Rådet för partsgemensamt stöd inom det statliga avtalsområdet – ett samarbete med forskare från institutionen Människa Dator Interaktion vid Uppsala universitet. Tillsammans med olika myndigheter arbetade de med utveckling av IT-arbetsplatser. Jan Gulliksen, professor vie KTH, har sammaställt erfarenheterna i skriften Användbar IT – Användarcentrerad IT-utveckling i den statliga sektorn.
Centralt i resonemanget är ordet användbarhet.Det definieras enligt ISO-standarden 9241 som graden av användbarhet. Vi kan aldrig uppnå ett användbart system. Vi kan bara göra systemen mer eller mindre användbara, konstaterar Gulliksen. Men det finns tre mätbara storheter:
Ändamålsenlighet, som anger hur väl användaren uppnår sina mål
Effektivitet, som anger de resurser som åtgår för att uppnå målen – ofta hur lång tid det tar.
Tillfredsställelse, det vill säga i hur stor utsträckning användaren upplever systemet som tilltalande.
Tillgänglighet betyder att systemen ska kunna användas av så många som möjligt, oavsett vilka särskilda behov som finns i den tilltänkta målgruppen. Ingen ska kunna diskrimineras på grund av funktionsnedsättning eller andra tillgänglighetsproblem som följer av IT. Det låter dyrt och komplicerat men Gulliksen visar i skriften att det inte innebär stora merkostnader. Det finns också utprovade metoder för hur man ska arbeta.
En viktig princip är att på ett tidigt stadium utgå från användarnas behov, men det är inte så lätt att få tillstånd projekt där användarna ges verklig befogenhet och möjlighet att påverkja.
Att förstå helheten
”Det är väl känt att verksamhet, organisation, människor (och deras kompetens) samt tekniken hela tiden påverkar varandra”, konstaterar Gulliksen. ”Man kan inte förändra någon av dessa aspekter utan att alla andra kommer att förändras.”
Kjellåke Henriksson, som arbetat med detta på Skatteverket tillägger:
”Vid utveckling av webbplatsen är vi alltid, tack och lov, skyldiga att använda de internationella reglerna om anpassning för personer med funktionsnedsättning. De har därför fungerat som murbräckor i arbetat med webbplatsen.
Användbarhet är som demokrati
Gulliksen avslutar skriften som i sin helhet finns i pdf-en här intill – med konstaterandet att användbarhet inte är något man åstadkommer genom korta, riktade insatser inom enskilda projekt. Nej: ”Användbarhet är som demokrati – man måste vinna det varje dag”.’
Under eftermiddagens sista timme samtalade man om det multimodala och dess förhållande till standardisering. Många olika röster och infallsvinklar företrädda med olika exempel på vad som försiggår på området.
Att föra in begriplighet – språk och kognition – i den internationella standardiseringen är både viktigt och möjligt. Men det är ett stort arbete som idag bara börjat.
